Språkmedveten undervisning

Språkmedvetenhet innebär kunskap och förståelse om

• vilka språk och språkvarianter det finns
• hur språk varierar och förändras
• hur kontexten påverkar det språk som används
• vilken betydelse språket har i interaktion mellan människor

(Lehtonen & Räty 2018).

Vid språkmedveten undervisning identifieras språkets centrala roll för lärandet: vi inhämtar information med hjälp av språk och vi konceptualiserar saker och ting genom språket (Aalto m.fl. 2019; Repo 2023).

Med tanke på undervisningen är det viktigt att förstå att inlärningen av innehåll och språk alltid är sammanflätade. När vi lär oss att förstå ett fenomen, lär vi oss också att ge namn åt det och de faktorer som påverkar det. I takt med att studenter utvecklas till experter inom sina områden utvecklar de även kompetensen att tala och kommunicera om frågor som rör de egna vetenskapsområdena. Därför är alla lärare också lärare i sitt vetenskapsområdes ”språk”. Akademiska språk- och kommunikationsfärdigheter är del av de språk- och kommunikationsstudier som ingår i examen och som Språkcentrum ansvarar för. Men det är på alla lärares ansvar att studenternas språk- och kommunikationsfärdigheter inom vetenskapsområdena utvecklas under studietiden. Språkcentrum samarbetar gärna med fakulteterna för att utveckla undervisningen av språk- och kommunikationsfärdigheterna inom specifika vetenskapsområden. Mer information finns på Språkcentrums externa webbplats och när det gäller språk- och kommunikationsstudierna i kandidatexamen i Instruktioner för studerande.

Det är lättare för studenterna att lära sig om läraren använder ett tydligt språk, förklarar termer och begrepp och infogar metadiskurs, exempelvis när läraren ger studenterna en uppgift eller vid övergången från en uppgift till en annan. Läs mer på sidan Rekommendationer för lärare om specialsituationer.
 

Språkmedvetenhet innebär också att läraren bör ta hänsyn till undervisningsgruppernas språkliga mångfald och asymmetri, vilket kopplar till principerna om jämlikhet och inkludering. Utgångspunkten är att alla undervisningsgrupper är flerspråkiga. Finland och universitetet är flerspråkiga. Inte heller de som talar samma språk har exakt likadana språkkunskaper. En bra tumregel är att i undervisningsplaneringen beakta att undervisningsspråket inte nödvändigtvis är det språk som är det starkaste för studenterna, deras förstapråk eller deras skolutbildningsspråk. Beroende på sina olika bakgrunder och vägar i livet har studenterna olika tillgång till undervisningsspråket, oavsett om det är finska, svenska, engelska eller något annat språk. Dessutom har inte alla studenter samma färdigheter i det akademiska eller områdesspecifika språket när de kommer till universitetet – vissa behöver mer stöd än andra. Teman som jämlikhet och språklig mångfald i anknytning till undervisningen diskuteras i språkligt och kulturellt ansvarsfull pedagogik (Lucas & Villegas 2013).

Språket hör ihop med identiteten, och för att skapa rätt atmosfär kan det vara av stor betydelse att du som lärare ger studenterna möjlighet att lyfta fram sina språkliga bakgrunder. En del kan känna sig nervösa när de talar inför en undervisningsgrupp, särskilt på ett främmande språk. Det är lättare om atmosfären är tolerant och trygg, och om känslorna som har att göra med språket har diskuterats.

Oavsett vilket undervisningsspråk som har angetts för kursen är du som lärare inte tvungen att använda endast ett språk i taget i din interaktion med studenterna. Lärandet fördjupas om studenterna närmar sig ämnet på flera av de språk som de behärskar. Uppmana studenterna att vid lämpliga tillfällen söka efter information, göra anteckningar och diskutera också på andra språk än på undervisningsspråket. Detta främjar inte bara lärandet, utan synliggör också gruppens språkliga mångfald. Om undervisningsspråket är ett annat än studentens förstaspråk, starkaste språk eller skolutbildningsspråk stöds lärandet av att frågorna behandlas även på det så kallade egna språket. Transspråkande (translanguaging pedagogy) erbjuder metoder för lärande som överskrider språkgränserna (García & Wei 2014; Mickwitz m.fl. 2021; Lehtonen 2021).

Studenter som inte har fått sin skolutbildning på svenska eller finska kanske behöver möjlighet att öva de här språken. För dem som avlägger en tvåspråkig examen är det viktigt att få öva expertrollen även på sitt svagare studiespråk. Läraren kan till exempel utforma uppgifter som främjar studentens socialisation i olika språkgrupper. Det är viktigt att studenterna får känna tillhörighet via sina olika språkkunskaper.

Mer information om en tvåspråkig examen hittar du i forskningsprojektet Pedamons (Pedagogik och språklig diversitet i tvåspråkiga examina) anvisningar (länken till anvisningarna läggs snart till), Instruktioner för studerande och Flamma (kräver inloggning med ditt användarnamn vid universitetet).

De som utexaminerats från högskolorna klarar sig inte i arbetslivet endast på ett språk (t.ex. Jalkanen & Taalas 2013; Niinivaara & Lehtonen 2022). Båda nationella språken behövs, i Finland alltså svenska och finska, och ur globalt perspektiv även engelska och till exempel tyska, franska, spanska, ryska eller kinesiska. Mångsidiga språkkunskaper och kommunikationsfärdigheter ingår i en experts flerspråkiga kompetens. Vi verkar i en språkligt versatil omgivning, och vi måste kunna anpassa vår kommunikation så att den motsvarar färdigheterna hos dem vi kommunicerar med och så att den fungerar som förmedlare av betydelser över språk- och kulturgränser. Det pratas om kompetens i mediering (en engelskspråkig definition av termen finns på Common European Framework of Reference for Languages, CEFR:s webbplats.) I universitetsundervisningen är det möjligt att träna mediering exempelvis så att kunskapen inhämtas på ett språk och förmedlas till de andra i gruppen på ett annat språk. På så sätt gagnas hela gruppen av en individs färdigheter. En student kan ge andra en insikt i hur ett tema behandlas i ett språk eller en kultur som alla inte har tillgång till.

Vad innebär språkmedvetenhet?

• Aalto, E., Mustonen, S., Järvenoja, M. & Saario, J. (2019). Kielitietoinen opetus. – Monikielisen oppijan matkassa. Verkkosivusto opettajankoulutukseen.  Jyväskylän yliopiston opettajankoulutuslaitos.
• Lehtonen, H. & Räty, R. (2018). Kielitietoisia käytänteitä monikielisessä koulussa: kokemuksia toimintatutkimuksesta. Kieli, koulutus ja yhteiskunta, 9(3).
• Repo, Elisa (2023). Together towards language-aware schools. Perspectives on supporting increasing linguistic diversity. University of Turku.

Mångfald, språklig asymmetri och inkludering

• Lucas, T. & Villegas, A. M.  (2013). Preparing Linguistically Responsive Teachers: Laying the Foundation in Preservice Teacher Education, Theory Into Practice, 52:2, 98-109.

Korsspråkande

• García O. & Wei, L. (2014). Translanguaging: Language, Bilingualism and Education. Palgrave Macmillan.
• Mickwitz, Å., Lehtonen, H., Cvetanovic, D. & Toom, A. (2021). Towards bilingual expertise - evaluating translanguaging pedagogy in bilingual degrees at the university level. – Language Learning in Higher Education. 11/1: 195-217.
• Lehtonen, H. (2021). Kielitaitojen kirjo käyttöön, limittäiskieleilyä luokkaan. – Ahlholm, M. & I. Piippo & P. Portaankorva-Koivisto (eds.): Koulun monet kielet. AFinLA-e 13: 70–90.

Språkkunskaper och kommunikationsfärdigheter i arbetslivet och en flerspråkig kompetens

• Jalkanen, J. & Taalas, P. (2013). Yliopisto-opiskelijoiden oppimisen maisemat: haasteita ja mahdollisuuksia kielenopetuksen kehittämiselle. [Higher education students' learning landscapes: challenges and opportunities for developing language teaching]. In Keisanen, T., E. Kärkkäinen, M. Rauniomaa, P. Siitonen & M. Siromaa (eds.). AFinLA-e Soveltavan kielitieteen tutkimuksia 2013/ n:o 5. 74-88.
• Niinivaara, J. & Lehtonen, H. (2022). University students’ perceptions on language and communication studies: flexible digital solutions and multilingual expertise. Oral presentation at CercleS conference, September 15 – 17, 2022. Porto, Portugal.